jernsubstans

Det är väldigt sällan man skriver för hand nuförtiden. Den tanken slog mig för några minuter sen. Ibland känner jag att jag bara skulle vilja föra ner alla tankar på ett papper. Vem vet, det kanske skulle bli lättare att ta till sig om man ser det skrivet på ett papper. Men jag har aldrig haft ro till att skriva dagbok. Detta vet jag efter åtskilda misslyckade försök. Det blev en veckas intensivt skrivande, max. Sen tog det stopp. Och det är ju knappast så att man vräker ut hela sitt känsloliv här på en blogg som denna. Detsamma gäller bilddagboken. Men vad ska man göra? Det finns knappast fler alternativ än att prata om det i så fall, och då kommer ju vänner som mina väl till pass! Ni är så fina.