jag är som jag

Jag boxades trots allt i kväll och det kändes skönt skönt skönt. Men mattepluggandet lyser med sin frånvaro, som en del annat. Nej, jag vägrar tro att samvetet inte längre finns! Jag antas att jag är en av de dumma människor som våndas för mycket, med borde det inte finnas en balans?
Brukar jag ge falska förhoppningar? Jag lovade väl aldrig för mycket?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback